Jobbar hemma i dag och laddar samtidigt inför kvällens StartUp Bar. Skönt att sitta i morgonrocken i soffan med utsikt trädgården som håller på tt förvandlas till höstens alla färger och skriva. Men tråkigt, sjukt tråkigt. Jag saknar kontoret, Patrik och Joséphine. Jag saknar att vi tillsammans svär åt att internet inte fungerar, jag saknar skratten, jag saknar att slänga ut en fråga när jag fastnat på något och få hjälp vidare.
Jag är så tacksam att jag inte är ensam på företagsresan. Vi är tre som kämpar tillsammans. Förutom att man inte får ta alla smällar själv och att slippa göra high five med sig själv när det går bra kompletterar vi varandra. Utan Joséphine skulle jag inte ha en hemsida, utan Patrik skulle tidningen se jäkligt trist ut och utan mig skulle de inte ha någon text i tidningen. Skulle jag ha varit ensam företagare skulle jag ha fått betala för dessa funktioner. Och hur lätt är det som hyfsat nystartad?
I går tittade vi på Unionen Egenföretagares livechatt med Per Holknekt. Han återkom till ämnet att man skulle starta företag ihop med partners gång på gång. Samma sak uppkom när jag intervjuade Niclas Josefsson. Han har startat flera företag själv, det senaste, Inkassogram, tillsammans med tre kompanjoner. Han berättade att han ångrar att han inte gjort det tidigare.
Har man ingen i vänkretsen som vill satsa på samma idé finns det andra. Ut och mingla, hitta dem! När vi arrangerar StartUp Bar får gästerna välja bland olika klistermärken. På ett står det: Jag söker samarbetspartner. Det är ett av de mest populära märkena. Och det har lyckats, senaste i Malmö i september hittade två med liknande idéer varandra och de bokade upp ett möte.
Det finns flera vägar än att starta tillsammans, man kan ha samarbetsavtal utan att vara kompanjoner på samma företag. Och visst kan man anställa för att täppa till den kompetenslucka som saknas. Men jag tror det är svårt att hitta personal som är lika dedikerade till det de gör som den som driver företaget.
Håller ni med mig?