I Sverige pratas det ofta om allas lika värde. Man har byggt upp en bild av ett stabilt samhälle som värnar om alla, oavsett bakgrund eller personlighet. Samtidigt ser vi grupper som hamnar utanför samhället, många gånger på grund av att samhällets modell inte är speciellt förlåtande mot de som är olika oss andra. För även om vi erkänner allas lika värde främjar den svenska modellen endast en och samma människor; de som är lagom.
Av Romeo Sundin
Jag har själv länge funderat på varför det är på det här sättet i vårt avlånga land; landet som utåt sett verkar så accepterande, men som så hårt håller fast idén om ett samhälle där alla ska rätta sig i ledet och följa samma normer. Nåde ta den som faktiskt vill någonting, som arbetar över för vilja och inte pengar och som brinner för någonting – för den personen finns det ingen plats i landet lagom, åtminstone inte som anställd.
Detta var något som jag fick erfara tidigt och som är grunden till att jag, liksom många andra som hamnat utanför modellen, är entreprenör idag. Som egenföretagare är nämligen alla de kvaliteter som samhället arbetar hårt med att stöpa bort väldigt värdefulla.
Sanningen är nämligen den att vi behöver fler personer som vågar sticka ut, som vågar arbeta sig uppåt och som vågar tro på något för att hålla välfärdssamhället som vi känner till det uppe. Detta eftersom att vår befolkning växer och dessutom lever längre, vilket i längden innebär att vi inte bara kommer få arbeta längre i framtiden, utan också säkert hårdare för att upprätthålla den ekonomiska standard som vi har idag.
Så varför tar vi inte vara på de som syns, nätverkar och arbetar effektivt? Det är trots allt dessa människor som effektivt lyfter ekonomin, skapar arbeten och välfärd på lång sikt. Är vi rädda att de ska springa om oss, att de inte ska passa in i vårt koncept? Eller är vi rädda för att andra ska tycka att de är jobbiga och bekosta oss kunder?
Glöm det. En person med Aspergers kan på rätt plats erbjuda specialistkompetens som inte finns att hitta någon annanstans eftersom att ingen tidigare haft intresset att leta upp den. En person med ADHD kan med sin energi pressa leveranstider och sprida positivitet bland kollegor. En person med engagemang och företagsanda borde aldrig ses som ett hot. En person olik oss är inte alltid farlig för företagskulturen, utan tvärtom den person som lyfter oss dit vi behöver vara och som vågar tänja gränserna som behöver tänjas.
Vi är alla lika mycket värda, så varför kan vi inte ta till vara på allas värde? Alla behövs, det gäller bara att förstå var de behövs som mest.
Romeo Sundin, serieentreprenör