Och där sprack turnébubblan

Måndag morgon. Hoppa på pendeltåget, som vanligt sitter alla med huvudet djupt ned i sina telefoner, helt ovetande om vad som händer runtomkring. Kollar runt, kanske vill någon prata lite. Nej, jag plockar också upp telefonen och kollar vad som hänt på Facebook.
Förra veckan var helt overklig. När jag var liten och kom hem från ett sommarläger låg jag i min säng, stirrade rakt upp i taket och kände mig ledsen, det kändes tomt. Precis så kändes det i lördags.
Helt ärligt trodde jag inte att nyföretagarveckan skulle bli så härlig som den var. Vi skulle åka buss i Norrland tillsammans med representanter från bland annat Bolagsverket, SEB, Nordea, Unionen Egenföretagare och statistiska Centralbyrån. Jag trodde att jag skulle ha tid att jobba undan, men så blev det inte. Inte alls. Det visade sig att dessa människor var de mest fantastiska. Jag har inte skrattat så att tårarna sprutar och det gör ont i magen på länge. Och den kunskap detta team hade. Jag har lärt mig så sjukt mycket. För att inte tala om alla blivande företagare vi träffat på stoppen. Människor med idéer och vilja att förverkliga sina drömmar. Vi, teamet på bussen, gjorde skillnad. Med samlad kompetens kunde vi hjälpa dem. Som när vi arrangerade Café Starta & driva Eget på Bolagsverket i Sundsvall. En kille gick direkt till receptionen efteråt och registrerade sitt företag. Så coolt.
Jag har dessutom fått en buss full med nya vänner, hur lyxigt är inte det? Och inte så konstigt att det känns tomt.

Nu är det back to business, sitter på Starbucks på Centralen och väntar på Entreprenörden som vann vår hisspitchtävling. Livet är inte så tokigt ändå, trots tomheten känner jag mest lycka. Lycka att dagligen få träffa och prata med spännande människor som brinner för det de gör. Om jag inte sagt det innan: går ni och bär på en dröm, låt det inte förbi en dröm. Försök göra den till verklighet. Trots att det stundtals är kämpigt är det sååå värt det!!