Marianne Rönnberg Galmor är en nyfiken person, född och uppvuxen i Skåne. Sedan 40 år journalist. Under karriären har hon arbetat på några av landets största redaktioner, t.ex. Expressen, Svenska Dagbladet, TV4 och senare tv4.se samt TT, Röda Korset och Utrikesdepartementet. För UD:s räkning arbetade hon i Japan och Israel och hon har även studerat och bott i flera länder i Europa.
Av Nina Jansdotter
Det sammantaget har gett Marianne en gedigen blandning av kunskap och erfarenhet som blivit en stark grund att stå på i livet. Både privat och i yrket. För sex år sedan återvände hon till platsen där hon är född – Bjuvs kommun.
– Mitt liv har alltid gått i raketfart och jag tänkte att i Skåne skulle jag kunna ta det lite lugnt på äldre dagar. Det gick sådär, istället körde jag igång en ny verksamhet. .
Nyinflyttad i sin Findusvilla i Selleberga i Bjuv letade Marianne efter något vettigt att läsa om orten. Det var år 2010 och hon upptäckte att Helsingborgs Dagblad skrev väldigt lite om vad som händer i Bjuvs kommun. Lokaltidningen likaså.
– Eftersom jag är en doer och jag dessutom kan media och att göra tidning, så drog jag igång en online-lokaltidning själv. Ingen idé att sitta och vänta på att andra ska göra något när man själv både har idén och kunskapen, säger Marianne, entusiastiskt.
Hennes plan var att skriva och publicera två artiklar i veckan. En på tisdagen, dagen innan Lokaltidningen kom ut kommunen på den tiden. Och en på fredagen för att ge folk helgläsning.
– Jag skaffade en mall för bjuvsnytt.se och körde igång. Det var sommaren 2012 och de första texterna publicerade jag från ett skrivbord i Tel Aviv i Israel. Bara några minuter senare kom responsen från Bjuv och den kan sammanfattas så här:
“Wow! Så bra! Varför har ingen kommit på detta tidigare? Ge oss mera av det här”
Klart att hon som gammal nyhetsjägare och reporter blev överväldigad och redan efter någon månad hade publiceringstakten ökat till det som är normalt på en större tidning med lokalbevakning. Hon uppdaterade 2-3 gånger om dagen.
Vad har du fått för respons och vad är utmaningen i det projektet?
– Bjuvsnytt har blivit oerhört väl mottagen. Jag siktade på att först bygga förtroende bland ”vanligt folk” och sedan hos politiker, kommuntjänstemän och fler nyckelpersoner. En grupp politiker inom den absoluta makten i Bjuv försökte utesluta mig ett tag i början men nu har de flesta insett finessen med en ”egen” tidning och gnabbet har lagt sig.
Utmaningen för henne, såväl som för andra som gör tidning, är att få in annonsintäkter. Därför hoppas hon på att förslaget om ett Mediestöd som ersätter Presstödet, ska bli verklighet.
– Då jag kan få pengar därifrån. Det händer i så fall under 2018 så jag har bestämt mig för att jag ska stå ut åtminstone tills dess. Presstödet som finns ges bara till papperstidningar, inte till digitala. Och våra mediehus vill inte köpa en liten lokaltidning som min. De flesta har egna penningbekymmer. Riskkapitalister lyser också med sin frånvaro ute på landet.
En del annonser har hon trots allt och så ger den ständigt pågående crowdfundingkampanjen också lite pengar.
– Men i det stora hela är utmaningen alltså att få in tillräckligt med pengar. Både till en lön åt mig själv och till den kollega jag drömmer om att få anställa. Samt förstås till att på alla sätt kunna utveckla tidningen, säger Marianne.
Vilken är din drivkraft i detta?
– Min drivkraft är delad i två. Dels att granska och beskriva vad som händer i Bjuvs kommun. Dels vill jag stärka invånarnas självkänsla genom att visa människor både här och utanför kommunen, allt det fina, kreativa, spännande och beundransvärda som människor i Bjuv, Billesholm och Ekeby åstadkommer.
Det där med självkänslan är en personlig drivkraft eftersom hon som ung utsattes för samma nedlåtande behandling när hon kom utanför byn. Sedan är det så att om journalisterna försvinner från platsen försvinner också öppenheten och transparensen i det politiska systemet.
– Kommunen börjar själv producera ”sanningen”. De har de till viss del redan gjort och det är viktigt att det finns en lokalreporter och tidning som ger deras propagandabild en genomlysning. Som inte räds att vara ärlig och berätta sanningen istället för att sitta i maktens knä.
Det roligaste med att vara företagare är enligt Marianne är att hennes ”produkt” – tidningen – tas och har tagits emot så positivt bland dem hon gör den för, Bjuvsborna. Att ha lyckats vinna deras förtroende i så stor utsträckning som hon faktiskt gjort, känns mycket bra. Och så är det enligt henne, ett perfekt sätt att lära känna sin nygamla hemort och dess invånare.
– Det bästa med att vara företagare är att jag slipper ha chefer över mig som inte ger mig utrymme att fullt ut använda min kapacitet. Sådant har jag som stark kvinna haft alldeles för mycket av under min karriär i huvudstaden.
Vilka tips vill du ge till andra som drömmer om att starta eget eller just gjort det?
– Jag vill särskilt rikta mig till journalister som förlorat sina jobb. I Skåne är de många. Gör som jag. Ta vara på din kunskap och gör något bra av den. Låt den inte gå till spillo. Gör lokaltidningar. De behövs och du får en fantastisk chans att använda hela ditt kunskapsregister. En riktig boost för den egna självkänslan.
Och till äldre som tror de är oönskade på arbetsmarknaden: Så är det inte! Har du en bra idé så dra igång. Ålder är faktiskt bara en siffra så länge du själv har ork.
– Tro på dig själv och din förmåga. Är du dessutom en fri själ som jag kommer du att älska att vara din egen boss.