Therese Krook kände sig färdig efter 22 år i försäkringsbranschen och sa upp sig utan någon direkt plan. Hon hittade sitt kall i skrivandet och kommer i augusti ut med sin första bok. En spänningsroman som utspelar sig i just försäkringsbranschen. Men att gå från en fast lön till att leva på studiebidrag var tuffare än vad hon trodde.
Under sina 22 år i försäkringsbranschen kände Therese Krook till och från att hon ville göra något annat, men visste inte vad.
– Man sitter i en sits med fast lön, pensionsavsättningar, barn, villa och lån. Då är det svårt att ta steget.
2011 fick hon en anställning som chef och del av ledningsgrupp på ett stort amerikanskt försäkringsbolag.
– Företaget hade ett typiskt amerikanskt synsätt, det var toppstyrt och man litade inte på folk. Innan hade jag varit säljare, nu jobbade jag med analytiker och hade svårt att känna mig hemma. Men det var en chans och jag lärde mig mycket, inte minst om mig själv.
Efter två år i en väldigt krävande roll sa hon upp sig utan någon direkt plan på vad hon skulle göra.
– Jag kände att jag var klar med min bransch. På något sätt kändes det som jag nått så långt jag var intresserad av att nå och såg inte riktigt ljuset längre. Och om jag klagar och jämrar mig över min jobbsituation, vad är jag då för förebild för mina barn?
Therese har alltid gillat att skriva och sökte till Skrivarakademin.
– Det var en chansning om jag skulle greja det. Att varje vecka lämna in texter och få kritik. Men det var nyttigt att få feedback, nu när min bok kommer är jag mer förberedd.
Hon hade redan ett företag vilande som hon väckte liv i igen.
– Det är mycket att sätta sig in i. Jag har tagit hjälp med bokföringen, det är guld värt. Då kan jag fokusera på research och att skriva.
Än bär bolaget endast kostnader och därför har hon gjort ägartillskott då fakturor från bland annat PR-företag börjat droppa in.
– Så här är det i början. Det tar två år innan folk ser att det är seriöst. Det kan kännas långt, speciellt när det inte kommer in några pengar, men man måste igenom de tunga åren.
Att kvinnor i 40-45 års ålder tänker över sin livssituation tror Therese är vanligt.
– Barnen har blivit äldre och man har ett organiserat liv. Man har tid att fundera över sin situation och drömmer. Men ska man palla att bryta mönster måste man ha stöd. Man måste vara gift med rätt person som stöttar ens utveckling, skrattar hon och fortsätter:
– Att ta steget tar på familjen, både känslomässigt och ekonomiskt. Det finns många yttre och inre hinder. Man måste ha en tydlig målbild och ha en plan för vad man behöver göra för att nå dit.
Drivs av självständighet
Att gå från en fast lön till att få bidrag från CSN under utbildningen var tufft.
– Mycket tuffare än vad jag trodde. Det gick emot mina grundvärderingar, min starkaste drivkraft har alltid varit självständighet.
Delvis för att få en viss inkomst accepterade hon ett jobb som försäkringsförmedlare två dagar, nu tre, i veckan där hon arbetar med större företag i näringslivet.
– På jobbet är det 100 procent fokus på jobb, sen får jag skifta om i huvudet till bokdagarna.
I och med att Therese startade företag inom en ny bransch och inte har några vänner som skriver blev hon tvungen att skapa sig ett nytt nätverk. Hon försöker röra sig bland kollegor i branschen för att hitta någon att kunna bolla idéer med och kanske en mentor.
–Det är ett ensamt arbete och man kan inte alltid prata med vänner om det. När jag var på bokmässan i Göteborg 2014 och gick runt bland montrarna fick jag reda på att det skulle hållas en skrivarutbildning i London.
Hon anmälde sig och träffade skrivarläraren Katrine Hamori.
– Det var ett lyckokast. Då hade jag kommit halvvägs i boken och visste inte hur jag skulle komma i mål. Där fick jag verkligen skjuts och blev stärkt.
Boken, som kommer ut i augusti, är en spänningsroman med titeln Tala är silver. Lite speciellt är att den utspelar sig i försäkringsvärlden.
– Det har blivit en snackis i branschen om att jag skriver en bok. Många har ryckt i mig och frågar vad den handlar om. De tror inte att man bara kan fantisera, utan undrar vilka jag skriver om.
Hon skickade sitt manus till åtta förlag innan det antogs av Lava, som även höll i utbildningen i London.
– Kanske var det bra att de visste vem jag var, men de föll för att historien utspelar sig i en bransch som aldrig har gestaltats. Boken handlar inte om försäkringar, det skulle nog inte locka särskilt många att läsa, men man får en inblick. Anledningen till att jag skriver om försäkringsvärlden är för att det är lättare att gräva där man står. Att få det trovärdigt om man inte är inne i miljön är svårt, varnar de flesta.
Från juli är hon tjänstledig fram till och med september för att promota boken och komma längre på bok nummer två.
– Jag har hört att man inte ska vänta på recensionerna innan man börjar med nästa projekt. Jag vill att halva boken ska vara klar när den första kommer ut.
Även om det är skrivandet hon brinner för vill hon inte släppa jobbet helt. Av tre anledningar:
– Stimulans, inkomst och socialt utbyte med kollegor och kunder, men ibland är det tärande att vara splittrad. Ena dagen är det business och siffror, den andra ska jag gestalta känslor och miljöer som berör. Har jag en bra skrivardag minskar lusten att gå till jobbet dagen därpå.Jag är så himla glad att jag fått den här chansen i mitt liv. Nu får vi se om jag pallar det, skattar hon.