Kämpar för småföretagarnas bästa

När Mats Eriksson drev en cateringfirma kämpade han för sänkt restaurangmoms genom att bjuda ut politikerna på momspromenader. Han gav sig inte tills han fick sin vilja igenom. Arbetet gav mersmak, nu kämpar han för bättre villkor för företagare i alla branscher.

Har man en gång träffat Mats Eriksson glömmer man inte honom. Med den karakteristiska halmhatten på huvudet rester han landet runt för att marknadsföra Mr. Paninis produkter, som han är sverigeansvarig för. Samtidigt passar han på att prata med småföretagare på alla orter han besöker för att bilda sig en uppfattning om vilka deras främsta utmaningar är. Han sammankopplar dem även med lokala politiker så de får en chans att framföra sina åsikter. Enträget arbetar han med att försöka visa politiker hur det är att vara företagare i Sverige med mål att skapa bättre villkor.
Och hans arbete är uppskattat, över 14 000 följer Mats arbete på Facebookkontot En Företagares Vardag.

Bjöd ut politiker på momspromenader

Arbetet med att förbättra villkoren för småföretagare startade för drygt 12 år han drev en cateringfirma. Hjärtefrågan då var att sänka moms i restaurangbranschen, från 25 till 12 procent.
– Det började med att Ingela Thalen, som satt i regeringen, skulle beställa catering av mig. Jag tänkte inte prata politik med henne, men hon började.
Det tokiga då var att skulle han ha levererat maten hem till kunderna låg momsen på 12 procent. Om han skulle hjälpt till att servera skulle även maten debiteras med 25 procent moms.
– Det tyckte till och med Ingela var vansinnigt. Hon skrev till regeringen om det, men det föll i glömska.

Mats Eriksson och Per Åsling, Centerpartiet, träffas i Almedalen.
Foto: norderbergs.com

Men Mats gav sig inte. Han började uppvakta politiker, var med i tidningar och på TV, men det hände ingenting. Då ringde han upp en politiker han kände för att bjuda honom på en momspromenad.
– Vi började i Gamla Stan och knackade dörr på caféer och restauranger för att de skulle få berätta hur momsen påverkade dem. Det blev väldigt bra samtal och restaurangägarna kände att de blev lyssnade på.
I samma veva skapade han momsbloggen och fick med ett par politiker till på momspromenader, men Mats var inte nöjd. Han ville nå fler.
– Jag besökte ett av Företagarförbundets möten, dit kom alltid riksdagspolitiker. Efter en halvtimme räckte jag upp handen och frågade om jag skulle kunna få hjälp. Jag ställde fram två bakelser på bordet och frågade politikern vad skillnaden är. Publiken började gissa, men ingen svarade rätt. Spänningen steg och tillslut sa jag att ena kör jag hem till dig och tar betalt. Den högra kör jag hem till grannen och serverar på fat. När jag tar betalt är grannens bakelse 13 procent dyrare.

Han körde samma grej flera gånger och alla politiker som han pratade med höll med om att det var konstigt.
– Jag levde med frågan dygnet runt. Vi bodde nära SVT och varje söndag när Agenda var slut tog jag på mig halmhatten, sprang jag ner på gatan och haffade politikerna när programmet var slut för att bjuda ut dem på momspromenad. Det blev många härliga möten och roliga samtal.
Han fick stor uppmärksamhet och många följde bloggen.
– Om man sliter länge för någonting ska alla äga frågan. När de väl sänkte momsen skulle plötsligt alla gå på momspromenader, men ingen ringde mig. Det kändes konstigt.
Mats skrev ett avskedsinlägg på bloggen, uppdraget var slutfört. Man Mats kände en stor tomhet.

Pirret i magen kom tillbaka

Precis när momsen sänktes 2012 hade han tröttnat på catering. Men för andra företagare i samma bransch hade han gjort en enorm skillnad.
– Jag var på ett café och ägaren sa: förstår du vad du har gjort? Plötsligt har jag några tusenlappar mer varje månad att röra mig med. Jag känner mig inte lika trängd längre.

Efter att ha tagit emot pris som årets lobbyist kom pirret i magen tillbaka. Mats samlade ihop 50 000 kronor och körde nonstop i 30 dagar från Ystad till Kiruna för att prata med företagare och skriva inlägg på bloggen.
– Ute i landet handlar det inte bara om pengar. Det handlar om att hålla byn levande, om hur man ska få ungdomar att stanna kvar, upptäckte jag.
Följarna blev allt fler och han ändrade namnet på bloggen till En företagares vardag. Och den skapade engagemang.
– Inför senaste valet var jag ute och reste mycket med Mr. Panini. Då var det en valfråga att höja restaurangmomsen. Jag besökte ett 30-tal valstugor i landet med två köttbullar och frågade vad skillnaden var. Under hela vägen följde folk mig på Facebook.

Ett minne som etsat sig fast var när han besökte en valstuga i Arvidsjaur.
– På kvällen fick jag en kommentar på Facebook från en person jag aldrig träffat. Det var en man som hade tänkt köpa köttbullar och fråga personerna i valstugan vad de håller på med. Men han hade sett min bil och skrev att jag förstår att du tar tag i saken och jag kan lugnt åka vidare. Det var så fascinerande, säger han och fortsätter:
– När jag sprang ned med hatten till tv-huset trodde jag att jag skulle påverka riksdagspolitikerna direkt. Det är inte där jag ska påverka, jag ska påverka ute i landet så kraften kommer utifrån till riksdagspolitikerna.
Ett par veckor efter valet fick han ett SMS där det stod att han skulle läsa Expressen morgonen därpå.
– Det stod att de släppte momsfrågan. Plötsligt infann sig den där tomheten igen. Vad ska jag göra nu då?

En organisation bakom sig

För 2,5 år sedan fick Mats frågan om att sitta i styrelsen i Småföretagarnas Riksförbund. Innan hade han kämpat för egen hand.
– För mig var det en naturlig del att fortsätta arbetet med En företagares vardag där. Nu har jag en hel organisation bakom mig, det är så kul. Vi är ute och pratar om att det är kul att vara företagare och försöker komma bort från gnällkulturen. Jag var själv där, det bygger man inte relationer på. Nu vill jag helst ha ett litet leende på slutet när jag intervjuar politiker.

Drivet att kämpa för småföretagare kommer från att han själv haft det tufft.
– Det är först i dag, efter 20 år känner jag att jag fått kontroll över mitt liv. Nu börjar jag tjäna lite pengar.
Han har även gått igenom en konkurs, då han drev en lanthandel på Värmdö.
– Vissa säger att man bara kan släppa allt och gå vidare vid en konkurs. Jo, hej du. Banken, Kronofogden och Skatteverket jagar skiten ur dig. Jag tänkte att jag skiter i det här, men min dåvarande sambo sa att du ska göra allt i din makt att rädda företaget. Även om du inte lyckas har du rent samvete i ditt hjärta.
Han fick även råd av en vän att gå vidare i livet. Hitta sin styrka och nya utmaningar.

Sunt förnuft borde råda

Den fråga som ligger Mats varmt om hjärtat nu är personalliggare. I sak är han inte emot personalliggare, men han tycker att det blev barockt när ett konditoriet i Gustavsberg fick 12 500 kronor i böter när pappan till ägaren hjälpte till att laga en trasig stol utan att skriva in sig i personalliggaren.
– Jag blev så arg att jag ringde upp Conny Svensson på Skatteverket och vi rök ihop ordentligt, men nu har vi en bra relation. Jag tycker inte att Skatteverket ska klampa in och bötfälla för skitsaker. Bondförnuftet borde råda.
Nu har man spetsade till lagen så att ägare, sambos och barn ska skrivas in.
– Jag hade varit livrädd om jag fortfarande hade drivit cateringfirman. Ibland kom mina barn in och hjälpte till att plocka undan för att vi skulle kunna komma iväg. Hade Skatteverket kommit då hade det blivit 12 500 kronor i böter plus 2000 kronor per person. Det är absurt.
Mats får in många berättelser från företagare som råkat ut för problem när Skatteverket kommit på kontroll.
– Magdalena sa i en riksdagsdebatt att hon inväntar ett förtydligande angående ägare, närstående och barn. Men jag förstår inte varför ägare ska skriva in sig, de jobbar ju hela tiden.

Like
Like Love Haha Wow Sad Angry
1

Om författaren

Relaterat

KOMMENTERA MERA

DELAD GLÄDJE ÄR DUBBEL GLÄDJE!