Alla har vi fördomar. Människor som inte kommer från samma bakgrund, från samma kultur beter sig annorlunda. Och vi är rädda för annorlunda. Charbel Gabro vill ändra på det. Genom att ta vanliga Svenssons med på en flykt, få människor att känna och bli berörda, vill han få svenskar att vidga hjärtat och våga anställa nyanlända. Då blir det integration på riktigt.
Stämningen bland deltagarna från Swedbank är på topp. Efter kaffepausen är det dags för den sista föreläsningen på konferensen. Charbel Gabro är nervös, han har inte föreläst för bankanställda förut. Han tar fram sin digitala klocka, en sån som vanligtvis syns på nattduksbord, och tittar sig omkring efter en lämplig plats att placera den.
— Klockan är mitt viktigaste verktyg.
Charbel blir presenterad som en person med stort hjärta. Bankchefen berättar också att han inte riktigt vet vad deltagarna har att vänta under de närmsta två timmarna. Föreläsningen inleds starkt då Charbel visar en film från flyktingläger och människors flykt över haven. Med dramatisk musik i bakgrunden säger han:
— Tack Sverige, du har varit väldigt generös. Du tog emot mig när jag flydde, när jag frös. Nu ska jag börja ett nytt liv med minnen som skär i hjärtat som en kniv.
Under de två timmarna får Charbel deltagarna att känna flera olika känslor. Deltagarna ombeds att skriva ned de tre saker i livet de värderar mest, ber dem blunda och tar dem med på en resa över havet där båten välter och de får knyckla ihop lappen och kasta den. När de högst värderade sakerna i livet försvinner till havets botten kommer tårar hos några. Deltagarna blir berörda, känner ensamhet, ledsenhet, maktlöshet. Charbel lockar till skratt när han berättar att det är han och Zlatan som är 200 procent. För det är vad han är 100 procent svensk och 100 procent syrian. Han provocerar.
Ingående, med exempel från hans egen uppväxt, förklarar han tydligt skillnaderna mellan den kultur han är uppväxt i och vår kultur. Det han vill är att få oss att förstå hur det känns att komma till ett nytt land utan att kunna språket och de sociala koderna. Utan jobb, samhörighet och utan det man värderar högst i livet. Och han lyckas.
Efter föreläsningen bildas en lång kö, berörda deltagare vill gå fram och ge Charbel en kram. Vid den efterföljande lunchen uppstår livliga diskussioner om hur de kan ta med sig sina nya tankar i bemötande med kunder och anställda med olika bakgrunder. Hur de kan börja tänka annorlunda i livet.
Vill integrera flera
Målet mer Charbels företag Integrera flera är just vad det låter. Det gör han genom att berätta för svenskar hurdet faktiskt är att komma till ett nytt land och för nyanlända berätta om skyldigheter, sociala koder och systemet i Sverige.
— I mina föreläsningar och workshops vill jag avdramatisera kulturmötet, avdramatisera när flera världar möts. Jag vill få fram att olika inte är farligt. I våra fördomar är allt utanför vår egen norm farligt, det vill jag förebygga.
Detta kan man göra på olika sätt, Charbels sätt är att beröra. Låta människor få känna hur det faktiskt är.
— Ska man skapa skillnad på riktigt måste vanliga Svenssons bli berörda. Det är vanliga Svenssons som kommer kunna erbjuda exempelvis en tjänst till en bankman från Syrien, Iran eller Irak. En nyanländ kan inte öppna dörren till en nyanländ. Det krävs en svensk med ett vidgat hjärta, där tror jag att jag kan hjälpa till.
Det skulle inte bara hjälpa den enskilda personen i frågan, utan även de bankkunder som möter honom.
— Att en afghan möter en afghan på banken eller en myndighet skulle ge en jätterespekt. Man vill bete sig framför sina egna. Vill man göra någonting smart, anställ någon som är mångkulturell och dubbelspråkig. Det ger en ökad förståelse. Det är viktigt att man kan känna sig i en annan person, oavsett sammanhang.
En stor förebild för Charbel är Zlatan.
— Han har bevisat att det går att göra någonting även om ingen tror på en. Kolla på mitt företag, många av mina egna har skrattat åt mig och frågat vem jag tror att jag är. Men jag har bevisat att det går. Ingen kan göra något åt mig, vill jag åstadkomma något måste jag göra det själv.
Fortfarande tycker många i Charbels närhet att han är konstig och annorlunda, men acceptansen är större.
— Jag kan inte tänka på vad folk tycker. Det är mitt liv som jag måste göra någonting åt.
Anledningen till att Charbel vill hjälpa människor är att han själv skulle behöva hjälp som ung.
— Vi levde i utanförskap, mina föräldrar hade behövt hjälp med jobb, nätverk och förståelse för hur man uppfostrar sina barn i Sverige.
Det har hänt mycket i samhället sedan Charbels familj kom till landet för 32 år sedan, förståelsen är större. Men fortfarande finns många brister. Bland annat det här med att skapa enkla jobb. Nyanlända som kommer hit har ofta akademiska utbildningar.
— De har inte kostat Sverige en enda krona i utbildningsperspektiv. Det behövs ett verktyg för att få in dem i jobb. Inte enkla jobb, stimulerande jobb. Den utmaningen kan bli en styrka för Sverige.
Målet är att integrera flera, men Charbel gillar egentligen inte ordet integration.
— Jag har älskat det, men inte längre. Nu jobbar alla med integration och det handlar mer om aktiviteter än förändringsarbete. Därför tänker jag inkludering istället, att möta svårigheter, utmaningar och olikheter på ett provokativt sätt. Att skapa exempelvis fotbollslag för unga grabbar från samma folkslag är inte integration, det är segregation. De ska in i de befintliga lagen. Visst blir det en trygghet, men var är utvecklingen? Exakt samma sak är det inom näringslivet, nyanlända ska inte packas in i ett och samma ställe utan även där behövs blandning, mångfald och inkludering.