Jenny Dahlberg är 42 år och arbetar heltid som spökskrivare, vilket hon har gjort i tio år. Hon skriver även egna böcker i eget namn, men huvudsysslan är att hjälpa andra med sina bokidéer. Jenny kommer ursprungligen från Norsjö, i Västerbotten, men har bott i Södertälje i snart 20 år. Bor i radhus med sambo och tre barn, samt har en utflugen dotter och två barnbarn. Jenny har även en halv fastighetsmäklarutbildning, älskar klänningar, gärna Ralph Lauren och samlar på påslakanset. På fritiden spelar hon trummor och sjunger i ett vardagsrumsband. Hon skriver mest hela tiden. Ja, nästan dygnet runt.
Av Nina Jansdotter
Jenny kom in på skrivandet när hon fick möjlighet att göra en praktik på SVT i Stockholm på Aktuelltredaktionen 1998. Efter det ville hon bli skrivande eller TV-journalist. När hon gjorde praktiken fick hon göra ett alldeles eget reportage om Tiggare i Tunnelbanan som visades i både 18 och 21-sändningarna i april 1998, vilket gav henne mersmak.
– Jag behövde plugga upp mina betyg i och med att jag bara gått ett halvt gymnasium. Eftersom jag fick barn när jag var 17 år studerade jag på Komvux och under tiden tog jag kontakt med lokaltidningen Norran och frågade om de behövde en lokalreporter i Norsjö i Västerbotten där jag då bodde.
Jenny fick möjligheten att börja skriva reportage för dem och där och då upptäckte hon att hon hade talang för att skriva. 1999 flyttade Jenny till Södertälje och i början av 2002 fick hon en idé om att skriva en bok om hur det är att vara tjock i ett utseendefixerat Sverige.
– Jag mejlade en förläggare och beskrev kort min bokidé och fick svar på 55 minuter! De var intresserade och ville läsa mer, jag tokskrev över en helg eftersom jag hade gett sken av att jag hade skrivit mycket mer så “jag skulle bara redigera lite och mejla på måndag”.
Hela helgen drack Jenny kaffe till långt in på nätterna och satt och knappade på tangentbordet och fick ihop 7-8 kapitel, ja nästan halva boken.
– Sedan fick jag ett ja och på den vägen är det. Då var jag 26 år. Idag är jag 42, säger Jenny, med ett leende.
Vad är det roligaste och bästa med att vara företagare inom din nisch?
– Det bästa är friheten! Att kunna styra sina arbetstider. Men framförallt lyckan i att kunna försörja sig på att skriva, även om det inte bara är böcker i eget namn. Hade jag skrivit deckare hade jag kanske kunnat slå igenom och leva på det, men det är inte min genre. Jag skriver mer chick-lit och feelgood.
Enligt Jenny är det kul att hjälpa till med hantverket, både dem som inte kan, men även dem som faktiskt kan, men som inte har själva tiden. För det är ett tidskrävande yrke. Och ensamt. – – Men det har sina fördelar även det.
Vad är mest utmanande?
– När det gäller att spökskriva är den stora utmaningen att fånga berättarens röst. Det måste bli en text som de känner igen sig i. Som de faktiskt hade kunnat skriva helt på egen hand.
Vad har du på gång just nu?
– Min första fiktiva skönlitterära roman “Ligg med mig!” utkom precis hos Whip Media, så den har precis börjat sälja. Den handlar om 30-åriga Jill som oplanerat blir gravid men har ingen pappa till barnet så hon blir desperat i jakten på “en pappa”. En halvsnuskig och opryd berättelse som slutar lyckligt!
Vad har du för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Ge aldrig upp! Är du tillräckligt målmedveten och fokuserad är det mesta möjligt. Men du måste ställa dig den ärliga frågan “vad är det jag vill” och “varför”.
Många författare driver egna företag idag, där de inte bara skriver utan även föreläser och många hjälper även andra författare i egenskap av lektör, redaktör, korrekturläsare och så vidare, fortsätter hon. Därmed får de syssla med skrivande på ett eller annat sätt. Men det är en tuff bransch och ingenting man blir förmögen på.
– Men det är inte det viktiga, det viktiga är att man får syssla med det som man älskar, nämligen skrivande och böcker! Det är värt mer än ett fett bankkonto.