Anna Siivonen har alltid skapat, från början var det främst i lera. Hon startade företag för att det var ett nödvändigt ont för att kunna tjäna pengar på sitt skapande. Nu använder hon sin kreativa förmåga till att vidareutveckla företaget.
Vi går en runda i Midsommarkransen, där Anna Siivonen tillsammans med fem andra konstnärer och designers driver den lilla butiken Gruvan 56. Under lunchen klistrade hon på tulldeklarationer på försändelser med smycken hon måste posta snarast för att de ska hinna fram till Usa innan jul.
– I mitten av november tror jag alltid att i år blir det ingen julrusch och sen smäller det till.
Alla smycken Anna säljer tillverkar hon själv för hand. De är detaljrika och i en speciell design, som hon själv kallar creapy cute.
– Jag har hållit på med skapande sen jag var barn och ville bli konstnär, men trodde inte att det skulle vara möjligt att livnära sig på det. Jag läste informationsdesign på högskola eftersom jag tänkte att det kunde ge ett kreativt arbete, men efter utbildningen kunde jag inte hitta ett jobb som var det minsta kreativt eller relaterat till min utbildning. Så jag blev kvar på mitt sommarjobb som handläggare på A-kassan. Jag tänkte att om ingen vill ge mig ett jobb där jag kan använda min kreativitet får jag skapa ett själv.
”Jag försöker vara rolig i beskrivningarna. Jag är personlig och lägger in svart humor när det passar”
2004 var det CowParade i Stockholm, då fick vem som helst ansöka om att designa en ko. Anna sökte och fick uppdraget.
– Då startade jag en enskild firma för att slippa skatta bort hela arvodet jag fick för att designa kon. Istället investerade jag i mig själv och köpte konstnärsmaterial. Jag började också hålla keramikkurser på helgerna.
2006 upptäckte hon ett nytt material, silverlera.
– Det var helt nytt i Sverige. Jag lärde mig allt jag kunde om det, började hålla kurser och skrev boken Skapa i silverlera. Men egentligen ville jag syssla med eget skapande.
Då fanns ingen direkt försäljningskanal så hon stod på marknader, men smyckena sålde inte så bra. 2010 hittade hon Etsy.
– Det är ett amerikanskt hantverkscommunity. Alla har separata butiker och man kan följa och interagera med människor. Om många gillar någonting man har gjort hamnar man högre upp i deras sökmotor. Och på Etsy recenserar kunderna säljarna, det får kunderna att känna sig tryggare.
Eftersom alla produkter har 12 sökord la hon upp många för att bli mer sökbar.
– Jag fick snabbt återkoppling om vilka smycken folk gillade och gjorde varianter av dem.
Efter något år sålde hon så pass bra att hon inte hann med både anställning och företaget. Hon hade byggt upp en kundkrets i hela världen, främst i Usa.
– Hade jag bara sålt via min egen hemsida hade nog inte lika många hittat mina produkter. Det hade förmodligen även varit svårare att få internationella beställare, då hade jag fått lagt mycket pengar på marknadsföring.
”Nu har jag kommit fram till att det är himla kul att driva företag. Jag får använda min kreativitet på andra sätt”
För att sälja bättre jobbar Anna mycket med produktbeskrivningar och bra bilder.
– Jag försöker vara rolig i beskrivningarna. Jag är personlig och lägger in svart humor när det passar.
Sen 2014 har försäljningen på Etsy gått ned så hon jobbar aktivt med att hitta andra kanaler och fler återförsäljare.
– Tidigare var Etsy noggranna med att det skulle vara hantverk tillverkade av försäljarna, nu har de släppt på det så det är mycket fabriksgjort. Som svensk är det svårt att konkurrera med pris. Allt här är dyrare.
I och med att hon gör allt för hand har hon även sett över sina processer.
– Jag har blivit snabbare. I början gjorde jag bara one of a kind-grejer, men jag insåg snart att det inte gick att sälja för ett pris som täcker både tillverkning, material och tid det tar att fotografera och skriva beskrivning. Nu planerar jag redan när jag börjar tillverka något nytt för hur jag skall kunna återskapa en design smidigt och vissa smycken gjuts upp.
Nu tar Anna bara in specialbeställningar som passar stilen och där hon kan lägga till produkten i sitt sortiment.
Att lägga till nya produkter är en chansning, man vet aldrig vad som säljer.
– Vissa produkter kanske sticker ut för mycket för att sälja bra, men det kan vara via dem folk hittar in i butiken och köper någonting enklare.
Det är svårt att ligga i framkant med produktionen. Populära produkter slutar helt plötsligt att sälja och hon kan få flera beställningar på smycken som har legat ett år.
– Om någonting hamnar på en blogg ramlar beställningarna in. Nya saker går bäst i början och det jag promotar på Facebook och Instagram går bra.
För Anna var företagande ett nödvändigt ont i början för att hon skulle kunna tjäna pengar på sitt skapande.
– Nu har jag kommit fram till att det är himla kul att driva företag.
Jag får använda min kreativitet på andra sätt. Allt från när återförsäljare lägger ner och någon konkurrent snor mina idéer till att hitta nya marknadsföringskanaler när de gamla inte funkar längre.
Anledningen till att hon var skeptiskt till företagande i början är siffror.
– Jag är dålig på det. Jag gillar inte ekonomi, men nu lejer jag bort bokföringen. Det är en jättelättnad.
För att marknadsföra sina produkter använder Anna olika sociala medier. Hon jobbar inte aktivt med att synas på bloggar och i tidningar, men det händer då och då.
– Jag gillar att läsa marknadsföringsbloggar och hitta olika tricks.
Hon tycker att Facebook har blivit sämre och att Pinterest inte funkar så bra som säljkanal.
– Där samlar folk mest inspiration för att göra själv, men det är ett sätt att få trafik. Jag jobbar även med nyhetsbrev och Instagram.
För tillfället är Anna inne på att bredda verksamheten. Bland annat har hon börjat med keramik igen.
– Då kan jag erbjuda något till dem som gillar min design, men inte använder smycken. Jag vill ha fler ben att stå på.
Drömmen i framtiden är att kunna fortsätta försörja sig på sitt hantverk. Hon tycker att det skulle vara roligt att få fler svenska kunder och fler återförsäljare
– Men visst skulle det vara kul att bli en känd konstnär och någon gång få göra en stor skulptur.